Screen shot 2015-10-29 at 15.10.55

En text från min och Daniel Ekbladhs roadtrip genom rostbältet som vi gjorde tidigare i år. Följande resereportage publicerades i Konstvärlden.
New York är hem åt några av de största gallerierna och tyngsta museumen i världen. Men några av de bästa konstupplevelserna finns norrut. Konstvärlden har åkt på roadtrip i Hudson Valley – med en avstickare.

Luften är kall, solen skiner. En av de första vårdagarna och hyrbilens motor spinner när den rullar ut på motorvägen i Brooklyn. Manhattans skyline reser sig i ett dis på andra sidan East river. Där ligger flera av världens vassaste gallerier, mest episka museum, största konstsamlingar och i staden, inte minst i Brooklyn omkring oss, finns en enorm skara konstnärer och kreatörer, fotografer, konstvetare, samlare, kuratorer. Men vi är på väg bort. Norrut.

New York är ett monster till stad. Städernas stad. Och därför så lockande. Alla människor och deras olika stilar, alla kvarter och deras olika stämningar, all rörelse, allt liv. Barer, restauranger, teatrar. Galenskapen, lyckan, desperationen, rikedomen. Som i alla av världens metropoler trängs allt på New Yorks gator. Men det är också det som gör det så fantastiskt att bege sig av.

Precis som att anlända till New York är en enorm upplevelse är det en nästan lika stor sak att lämna staden. Lugnet man upplever när man når ut på landsbygden är nästan lika sensationellt som upphetsningen man känner när man anländer bland höghusen och avenyerna. Att ta en paus från New York City, och att göra det i konstens tecken, är en gjuten idé.

Vi kör ut ur New York rakt norrut genom The Bronx. Korsar Hudsonflodens stora vattenkropp någon timme norrut, inte långt från Sleepy Hollow, den lilla staden där en huvudlös ryttare härjar i Washington Irvings kända novell. Så börjar klättringen upp bland höjderna på flodens östra sida. Vägen slingrar sig utmed bergssidorna, kala träd kantar körningen och snart breder en vidunderlig utsikt över dalen ut sig, den feta floden ringlar långt där nere. En gammal orm.

Under de senaste decennierna har New Yorks fastighetsmarknad växt så det knakat. Hyrorna har skjutit i höjden och område efter område har gentrifierats. Kring tunnelbanestation efter tunnelbanestation från Manhattan räknat har huspriserna gått upp, försäkringar blivit dyrare, demografin förändrats. Brooklynområdet Williamsburg, gentrifieringens ständiga huvudexempel, var för bara något årtionden sedan en ruffig plats där många inte satte sin fot, men är idag lika dyrt om inte dyrare att bo i som på Manhattan. Utvecklingen fortsätter utåt och uppåt, Bushwick, Bed-Sty, Harlem, Wasington Heights, går alla samma öde till mötes.

Soho, idag fyllt av fina klädesmärkens flaggskeppsbutiker och dyra kaféer, var en gång i tiden ett hårt industriområde. Konstnärer lockades dit av de stora lokalerna och låga priserna. Förändring började ske och så var karusellen igång. Konstnärerna lämnade området när det blev för dyrt. Detsamma har hänt hela New York under de senaste tio åren. Varför bo långt ut på någon obskyr tunnelbanelinje med en hyra på 2000 dollar i månaden när man lika gärna kan bo i ett hus för samma pris någon timme norrut? Mängder med konstnärer har flyttat till Kingston, Beacon, Hudson, Poughkeepsie, Catskill, Woodstock och så vidare. Och några stora konstinstitutioner finns där också.

På toppen av en kulle möter Amy Brown oss. Det blåser en lugn men isande vind. Bredvid oss är ett stort hål uppgrävt ur marken. Bakom oss ligger besökscentret. Framför oss rusar kullen brant nedåt och vi ser ut över parken, gräsmattorna, fälten, skogen, kullarna. Och flera av de enorma konstverken. Vårt första stopp: skulpturparken Storm King Art Center. Amy Brown jobbar här.

Storm King är ett 200 hektar stort utomhusmuseum med över 100 skupturer gjorda av 157 olika konstnärer, bland andra Donald Judd, Alexander Calder, David Smith, Mark di Suvero, Henry Moore och Richard Serra. Många av skulpturerna är gigantiska och de har mycket yta till sitt förfogande, det är som ett Louisiana på anabola. Storleken har betydelse. Det är en av parkens dragningskrafter.
– Vi måste posta bilder i sociala medier med människor bredvid skulpturerna annars förstår folk inte hur stora de är, säger Amy Brown.

Den förmögne affärsmannen Ralph E. Ogden köpte marken mellan Schunnemunk och Storm King Mountain 1958 av en av sina vänner. Från början var idén att visa upp målningar från Hudson River school i ett museum i den Normandie Châtau-inspirerade byggnaden som fanns på fastigheten men under arbetets gång förändrades visionen och en skulpturpark började ta form. 1960 öppnade parken för allmänheten. Från början visades skulpturer upp runt slottet, som idag är besöks- och informationscenter, men 1966 köpte Ogden 13 skulpturer gjorda av konstnären David Smith och de placerades ut i själva landskapet. Sedan dess har parken växt avsevärt och drivs idag som en icke vinstdrivande organisation.

Vi promenerar ned för kullen och ut i parken. Förbi Zhang Huans enorma, trebenta buddha, de enorma järnskulpturerna i dess mitt av Mark Di Suvero. Vi tittar en stund på Roy Lichtensteins ”Mermaid”, en stor båtformad figur placerad på en liten ö i mitten av en stor damm – en sjöjungfru är målad på dess sida. Enligt Amy Brown är det en av parkens mest populära verk. Vi springer runt på Maya Lins skapelse ”Storm King Wavefield”. Hon har skulpturerat i själva parkens mark, format om landskapet. Rad efter rad med böljande, gräsklädda kullar. Luften är kall, solen varm. Vi går vidare. Förbi den ringlande stenmuren, den underligt hängande metallkuben.

Stort är ledordet. Ytorna är vida, skulpturerna gigantiska. Vilka format! Det känns ytligt och klyshigt att säga det men vi gör det ändå: så amerikanskt.

Det är onsdag och parkens första öppna dag för säsongen 2015. På parkeringen står inte många bilar. På somrarna strömmar här däremot mängder omkring: traskar runt, trampar på hyrcyklarna som finns eller åker det lilla gratiståget som kan ta en runt. Men idag är vi nästan de enda besökarna. Nästan. På parkeringen håller en familj på att packa in sig i en bil. Det visar sig att de kommer från Trinidad i Karibien.
– Vi ville komma ut ur stan för en dag. Och jag älskar skulpturparker. Bearbetade material placerade i en kvasinaturlig miljö. Vinklar, former, material i en organisk omgivning. Jag tycker det är fascinerande! Jag älskar helt enkelt skulpturer utomhus!, säger mamman i familjen innan de smäller igen dörrarna och kör tillbaka mot New York.

Vi rullar själva ut ur parken, vinkar till mannen i biljettbåset, blåser rakt in i Cornwall-on-Hudson, äter en tung hamburgare (vad annars när man är på roadtrip i Amerika) och drar vidare. Norrut. Slingrar järnet på den mindre vägen utmed dalgången. Stannar vid en gammal (för att vara USA) kyrkogård, tittar på stenarna och de skarpa skuggor de kastar. Vi åker vidare, trähus utmed vägen, verandor, vissa gigantiska. Många av husen pryds av röda femuddiga stjärnor, så kallade ”barnstars”, en prydnad från svunna tider utan vidare mening. Vi är på väg mot vårt andra mål för dagen: DIA: Beacon.

Den lilla sömniga staden Beacons historia sträcker sig tillbaka till 1683 då ett par pälshandlare köpte marken där staden idag ligger av indianstammen Wappinger. På 1800-talet hade staden ett uppsving drivet av industrialiseringen och blev känd som USA:s hatthuvudstad. Över 50 hattfabriker opererade i staden. Men industrierna dog sedan ut och på 1900-talets andra hälft sjönk staden ned i en deppressiv utveckling. Industrier och butiker slog igen, folk flyttade. Staden började förfalla. På sent 90-tal vände det. Dia: Beacon var en viktig faktor i förändringen.

Dia Art Foundation, en icke vinstdrivande organisation grundad 1974 med mål att stötta omfattande konstprojekt som annars inte skulle ske, öppnade museumet Dia: Beacon år 2003 i en gammal fabrik precis intill Hudsonfloden. Här visas både permanenta och tillfälliga utställningar av konst från 1960 och framåt. Vi traskar genom de spatiösa lokalerna, tusentals kvadratmeter museum. Dagsljus strömmar in från takfönstren.  Vi går in i Richard Serras enorma metallcylindrar, förbi Donald Judds lådor, bland John Chamberlains bilskrotskapelser, stannar framför Sol Lewitts installation. Somliga rum är enorma. På vissa ställen ser man från sin sida ett av dessa gigantiska rum genom en öppen dörr på andra sidan in i nästa monstruösa rymd människor gå omkring, små som myror på grund av avståndet. Som att se människor långt borta på ett fält, men inuti ett museum. Liksom på Storm King är stort ett ledord.

Vad vi gör sen har ingenting med konst att göra. Eller Hudson Valley. Det är ett infall, en plötslig önskan, en dröm uttänkt över en kopp kaffe, realiserad genom timmar bakom ratten. Vi kör till Kanada (det tar sex timmar – vi kommer fram vid midnatt), tittar på Niagarafallen (enorma, fortfarande delvis frysta sedan den bistra vintern, det dånar i natten), sover (i en säng direkt under taket i en sorts koja i en ombyggd lagerlokal – airbnb), tittar på fallen igen (annorlunda i dagsljus, gröna vattenmassor dundrar utför det tvära stupet, luften full av det stigande diset från miljontals kubikmeter iskallt vatten smällande rakt ned i sjöarna under fallen), tuggar mil tillbaka till Hudson Valley (amerikansk highway – platt landskap omkring) och stopp nummer tre.

The School i staden Kinderhook. En stor, före detta skola ombyggd till galleri av New York-galleristen Jack Shainman. Alldeles nyöppnat, de slog upp dörrarna i maj 2014 med dunder och brak och en jätteutställning med stjärnkonstnären Nick Cave. 1200 personer kom på invigningen. Ett lätt regn faller när vi närmar oss byggnaden. Chris Davison, en smått kutryggad man med stor haka, keps och ett välkomnande sätt, tar emot oss på gården utanför. The School är stängd idag, liksom många andra dagar men om man bara ringer i förväg så går det ofta att ordna en visning av galleriet.
– Det spelar ingen roll om man är känd konstsamlare eller nyfiken turist. Vi behandlar alla lika och försöker göra vad vi kan för de som är nyfikna på galleriet, säger Chris Davison.

Vi är där de sista dagarna Meleko Mokgosis enorma målningar hänger på de vita väggarna. När den här tidningen kommer i tryck upptas hela galleriet av en jätteutställning av den internationellt hyllade ghanianska konstnären El Anatsuis skulpturer. I lokalerna rör sig fotografen Francis Dzikowski, han dokumenterar verken som hänger uppe innan de tas ned. Han tillhör en av de många kreativa personer som letat sig upp i Hudson valley från New York.
– Jag bodde i Brooklyn men nu har jag ett hus här uppe. Livet är enklare här, säger han.

Vi fortsätter söderut. Tillbaka mot New York. Regnet faller allt tyngre. Floden döljs i dropparnas dis. Vägen slingrar sig genom landskapet. Det är vackert. Man kan förstå att konstnärer dras hitåt. Vi stannar utmed vägen och köper två milkshakes. Sen dundrar vi raka vägen in i New York.

**Att ta sig dit:**
Flyg till New York från 3000 sek tur och retur. Norwegian har oftast det billigaste kalaset. Sök på Google flights eller Momondo.se.

**Hyr bil.**
För att få bäst pris kolla på till exempel kayak.com och cheaprentals.com. Auto Europa kan ha bra erbjudanden. Uthyraren Dollar rental brukar ha de billigaste erbjudandena.

**Att bo:**
En USA-klassiker är att ta in på motell. De billigaste kostar från cirka 60 dollar. Att hitta ett mysigt bed and breakfast rekommenderas annars. På airbnb finns mängder med boenden i olika prisklasser i Hudson valley.

**Äta:**
Det är inte bara konstnärer som flyr upp i dalgången utan även kockar. Att hitta smarrig mat är inte svårt. Utmed flodens sidor kryllar det med restauranger och det finns mycket fina råvaror i närområdet. Nära Storm King är Woody’s farm to table ett alternativ. Dia: Beacon har ett eget kafé. I Beacon finns utmed main street också en lång rad ställen. En kaffe eller öl i eftermiddagssolen på Bank Square Cafe sitter sällan fel. Vid fint väder, eller stekhett, köp med en macka från Rosti Rosticceria Deli i Pouhgkeepsie och ät vid flodkanten. Sweet Sue’s i Phoenicia är känt för sina amerikanska pannkakor, Terrapin Red Bistro i Rhineback för sina hamburgare och i Red Hook säljer Bubby’s omtalade burritos från en liten gullig husvagn. Red Dot i Hudson ska ha bra fish’n’chips. Vill du ha en klassisk diner-upplevelse ta en milk shake på All Shook Up Café & Juice Bar i Poughkeepsie.

**Konst (de som besöktes i reportaget):**
Dia:Beacon, 3 Beekman St, Beacon, NY 12508
Tel: (845) 440-0100

Storm King Art Center, 1 Museum Rd, New Windsor, NY 12553
Tel: (845) 534-3115

Jack Shainman Gallery: The School Art Gallery
Address: 25 Broad St, Kinderhook, NY 12106
Tel:(518) 758-1628

**Andra stopp**
Många av de små orterna utmed Hudsonfloden är hem åt en lång rad mindre gallerier. Ta orten Hudson till exempel, där finns 19 konstgallerier. I Kingston finns ett tiotal konstgallerier och konsthantverkare.

Cold Spring har flera intressanta andrahandsbutiker och antikhandlare, en liten badstrand utmed floden (i New York City är Hudsonfloden smutsig, förorenad och förknippad med äckel men upstate är den frisk och badvänlig) och flera fantastiska vandringsleder upp bland bergen.

Inte långt från Cold Spring ligger Garrison Art Center, 23 Garrison’s Landing, Garrison, NY 10524

I Poughkeepsie hittar man bland annat Barret Art Center och Mill Street loft. Millerton, Tivoli, Red Hook, Accord och High Falls är andra mindre orter som också är värda att stanna till i.

För info kring speciella event/utställningar gå till artalongthehudson.com.