Orättvisornas Regn

By Martin Brusewitz

Himlen är grå. Det regnar. Envist. Utan pardon. En evig trummvirvel mot min bungalows tak. Jag stannar under takets skydd. Undviker vätan, kylan. Min regnjacka ligger kvar Toliara. Vem hade trott att det skulle regna här, i Mangily? Nu, under torrperioden, är regn sällsynta på Madagaskar. Detta är endast det andra regn som fallit över mig, tvingat mig söka skydd, fått mig att längta efter solen, värmen, torkan sen jag anlände till ön.

Men ett annat regn fäller ständigt sin sorgsna nederbörd över mig och Madagaskar. Orättvisornas regn. Stora, tunga droppar. Och mot dem finns inget skydd. Inga tak. Inga regnjackor. Inte som jag hittar. Inte som passar mig. Visst provar jag att ställa mig under förnekelsens tak men snart rämnar det, spricker upp, stora hål och orättvisornas regn faller igenom. Visst drar jag på mig ignoransens regnjacka men den krymper, stramar, sträv gummi mot min hud, jag sliter av den.

Orättvisorna regnar över mig. Fattiga, smutsiga, hungriga orättvisor. Dom smattrar, duggar, piskar, strilar ner över mig. Stora droppar rinner ner i mitt samvete.

bild av: Tobias Grahn; www.randig.blogspot.com

Etiketter , , , , , , , , , , ,

Lämna ett svar