la Ville Morte; den döda staden
Från högplatålandskapets asiatiskinfluerade miljöer färdas jag I en trång taxi-brousse mot den mer afrikaorienterade södern. Risodlingar byts mot savanner, höga berg mot baubaktrad, torr luft mot fuktig och så småning om dag mot natt. Men Madagaskar är varken Afrika eller Asien. Madagaskar är Madagskar; en isolerad blandning av kulturer från världens alla hörn.
Då natten gjort total entrée och mörkret ligger som en tung filt över oss lider resan mot sitt slut. Vi har snart nått vårt mål; provinshuvudstaden Toliara. Färdens sista timme går genom ett becksvart landskap brutet enbart av enstaka eldars sken. Denna totala avsaknad av ljus förbryllar mig. Visst är detta ett fattigt land I en fattig provins men här borde iallafall finnas försök till belysning.
Vi rullar in i Toliara. Staden brer ut sig omkring oss lika mörk som den nyss korsade savannen. Det är strömavbrott. Toliara med omnejd är sedan veckor tillbaka förvisade till ett liv utan elektricitet. Bilens strålkastare skär igenom natten som två vassa knivar och karvar ur det svarta konturerna av hus och gator, män och kvinnor. Som ensamma stjärnor strålar här och var de dyrare restauranterna (de har råd med egna aggregat). Pensionerade fransmäns vita ansikten lyser blekt I kontrast mot de unga, mörka skönheterna vid deras sidor.
‘Bienvenu à la Ville Morte’ säger taxichauffören Jean-Claude. Välkommen till den döda staden. Redan för en vecka sedan nådde rykten om strömavbrott I Toliara mina öron. Rykten. Muntligt levererad eventuell fakta. Information utan garanti. Mun till mun. Rykten. Här är de rykten som gäller. För hela slanten. Ikväll kommer strömmen! Imorgon kommer strömmen! Ström? Det dröjer flera månader! Augusti! Månaden ut! Två veckor!
Alla har ett svar men ingen svarar den andra likt pa Toliara-bons fråga nummer ett. Och den berör alla. Glassförsaljaren kan inte sälja glass, mjölkforsaljaren kan inte sälja mjölk, restauranter kan inte hålla öppet, banker slår igen, bankomater slocknar, inga pengar tas ut, handeln stannar av, islatten tas bort fran menyn, internetcaféer stänger, moskéerna kan inte hålla kvällsbön osv. Och studenterna! Studenterna, med sina examen om en månad, kan inte studera. De går i strejk. Busslaster med poliser från Antananarivo brakar in I staden. Kravaller uppstar och plötsligt kan man inte gå ut under dygnets ljusa timmar heller!
Och allt skylls på presidenten och hans regering. ‘I tre år har strömmen gått av och till’ berättar en tjock caféägare med inlevelse. Sju dieselaggregat försörjer Toliara med elektricitet. Idag fungerar två av dem. De två minsta. Och de är tack vare dessa två små hjältar som staden har vatten. Men ingen vet hur länge de orkar, de är redan trötta. Aggregaten uppges vara från allt mellan tidigt 40-tal till sent 70-tal. Enligt rykten. ‘Men vad gör presidenten? Han köper ett flygplan!’ fortsätter caféägaren och skrattar sitt frodiga skratt.
Folk säger att de provinser som i april röstade mot presidentens vilja i folkomröstningen angående en grundlagsförändring är de som nu är utan el. Men riktigt så svart på vitt, riktigt så enkelt är det inte. Lika många som de cirkulerande ryktena om strömavbrottet är, lika många är nog bovarna bakom dramat med den försvunna elen. Men en sak är säker ; det enda som lyser i Toliara efter mörkrets inbrott är strömmen med sin frånvaro!
Etiketter La ville Morte, Madagaskar, resa, resor, Strömavbrott, Toliara
